En av de mest fascinerade sakerna med träning tycker jag är skillnaden mellan träning och träning.
Hur menar jag då?
Om jag kollar på mig själv så har jag varvat styrketräning, cirkelträning, innebandy, fotboll, löpning och cykling och anser mig ha en skaplig grundkondition. Variationen på min träning är säkert en av anledningarna till att jag, än så länge, hållit mig fri från skador.
Igår var jag på ett pass med Box och insåg att den typen av mjölksyra var det länge sedan man upplevde. Man gick in i en fas där "ingenting" hjälpte för att motverka den brännande känslan i lungor och muskler som innebär att man bara vill sluta.
På liknande sätt upplevs detta även vid simning, där givetvis min oförmåga att få en rytm i andningen påverkar, då man efter 25-50 meter är helt slut och nästan tycker sig se livet passera i revy, men inser att det bara är glasögonen som läckt in vatten.
Detta får en att inse att om man ska bli riktigt bra på någonting så måste man givetvis fokusera på det. För min del så tror jag på att mångfalden i min träning är det bästa.
Jag har inga ambitioner på att bli en "löpare" eller "cyklist" eller "simmare" eller "strandraggare"... Jag är ute efter att må bra, röra på mig och, för det mesta, njuta av min träning (om inte annat efteråt). Tävlingar som Biathle eller Triathlon eller för den saken skull en löptävling är ett trevligt sätt att mäta sin framgång utan att ha några ambitioner att på allvar mäta sig med andra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar