Mer vilja än förstånd...

Efter några års uppehåll i samband med flytten till Hörby ägnade jag mig väldigt sporadiskt åt ren styrketräning och det blev löpning, och framför allt handboll, som tog upp den tiden jag spenderade på träning. 3 st Toughest (www.toughest.se)och 1 Superior Race (superiorocr.com) hanns också med, numera tillsammans med Lynx Multisport Team (www.lynxmst.se).

8:e dec 2014 tecknades 1 års träningskort på Massive Performance (www.massiveperformance.se) i Sjöbo med ambitionen att få dit "arslet" i alla fall 2 gånger i veckan (utöver handbollen), inte minst för att träna upp överkropps och greppstyrka, men även för att må generellt bättre i rygg och axlar.

Så kom första testet... Toughest Malmö 2:e maj 2015. Tog det skapligt lugnt för att inte ta ut mig för mycket inför hinderna som varit problemet de tidigare loppen och först på slutet vågade jag tro, och inse, att skillnaden var markant. Hinder jag kom fram till som året tidigare varit en omöjlighet (som bilden nedan) var inte speciellt jobbiga, ansträngningen tog inte slut på mig och jag insåg att jag kunde ha sprungit på, tagit ut mig mer i löpningen, och ändån rett ut det. Det enda som var negativt, vilket inte minst berodde på den otropiska vattentemperaturen i Öresund i maj, var en dubbelsidig från-och-till-kramp i hamstring 2:a halvan av loppet.

Blodad tand, mer motivation och ökad träningsmängd :)

Sedan 3 månader tillbaka ser det ut som nedan (förutom handbollen som tillkommit). Kosten hålls på en rimlig nivå utan att hålla stenkoll. Det jag fortfarande måste hålla lite koll på är att få i mig tillräckligt med protein då fett och kolhydrater inte är några problem att "maxa" :).

Mitt schema från Funbeat.se

Efter att ha kommit igång att träna tidigt på morgonen (och vant mig vid det) så rullar det på bra. Progressionen har varit skapligt jämn och, fram tills nu, har skadorna lyst med sin frånvaro. Senaste två veckorna har jag dock i vissa övningar haft småkänningar under träningen... vänster armbåge ömmar lite, handlederna är småstela och emellanåt, framför allt i pressövningar, känns det lite i vänster axel.

Nu var det inte tänkt eller planerat att jag skulle köra fler lopp i år men tillfälligheter och möjligheter har gjort att jag ska köra Tough Viking (toughviking.se) i Malmö på lördag. Det får bli en värdemätare på träningsutvecklingen sedan i maj och därefter ska jag under i a f 4 veckor lägga om träningen till att bli högreps på lägre vikt för att skona de delar jag har lite strul med.

Delmål inom träningen har varit:

- 1 x kroppsvikt i bänkpress

- 1,5 x kroppsviskt i knäböj

- 2 x kroppsvikt i marklyft

Saknar 10 kg i marklyft (tagit 160 ett antal gånger), övriga mål är tagna och även om vågen initialt gick ner tillsammans med valda mått så har vågen sedan dess gått upp lite men måtten stannat kvar eller gått ner ytterligare. Jag gjorde även för skojs skull en fettmätning (7 punkters) i maj som ska följas upp i november.

Alla mål, mätningar, mått osv kan anses vara onödiga, men för mig är det viktigt att ha något, att se utvecklingen på papper, för att behålla motivationen, för att åka och träna trots att jag hellre legat med chips och öl i soffan. Toughest osv blir för mig egen skull, att känna att träningen ger effekt under en belastning som man inte utsätts för i vardagen. Att försöka slåss med de andra som tävlar har jag varken tid eller motivation för. Handbollen blir en "kul grej" för träningens skull utan ambitioner att spela match.

Så länge jag har motivation, vilja, ork och känner att det ger mig mer än vad det tar, så gäller "mer vilja än förstånd". 

Lägstanivån i domarkåren måste höjas

Jag har aldrig varit riktigt bra på någon sport, snarare inte gjort bort mig fullständigt på en del olika. Fotboll har haft den största platsen i mitt liv, varvat med Judo, Goshin-Jutsu, Systema SV, badminton, vanlig hederlig gymträning och numera även OCR (typ Toughest). Var ungdomsledare i fotboll och under ganska många år handboll och även ungdomsdomare inom de två.

Oavsett vilken sporten eller aktiviten är så är en förutsättning att de funktioner som finns runt om aktiviteten som sådan håller en nivå som inte är så låg att den förstör. Helsingborg Marathon var ett klockrent exempel på en väl fungerande organisation där det fanns funktionärer längs hela sträckan som klart och tydligt visade var man skulle springa medans ett OCR i Göteborg förra året var precis tvärt om med direkt farliga hinder, dåliga markeringar (vilket fick till följd att folk sprang fel) och för få funktionärer.

När det gäller lagsport så är det allt som oftast domarna som får fokus som den part som inte deltar i spelet och väldigt ofta får orättvis kritik för sin insats. Efter att ha dömt en hel del matcher inom ungdomshandboll, upp till Flickor A och Herrar Juniorer, är jag en av de första att skriva under på att det inte är lätt, att man tar beslut som man i efterhand inser var felaktiga och som man förhoppningsvis undviker att göra om. Man inser även snart att föräldrar, ledare och utövare i "stridens hetta" medvetet eller omedvetet utövar påtryckning för att domsluten ska gynna egna laget och (inte minst svårt som yngre domare) en av de första sakerna man bör lära sig är att filtrera bort detta och se till att man utför sitt uppdrag på bästa sätt genom att se till att regelboken följs och att man inte blir den 3:e parten på plan och genom hur man agerar påverkar händelserna och utgången.

Igår spelade vi match där utgången mycket väl kunde blivit den samma (vi förlorade) och det är i mina ögon ok så länge det egna laget spelat enligt förmåga. Det som inte är ok är känslan, och konstaterandet, att domarna så uppenbart inte bara ignorerade grundläggande regler utan även gjorde det på ett sätt som klart gynnade ena laget (samtal med spelare från motståndarlaget efter match bekräftade klart och tydligt att det var en delad syn). Detta är för övrigt 3:e matchen i rad i serien där olika domarpar hållit en tveksam nivå.

Så, vart vill jag komma?

Ja, det är domarbrist. Att utbilda sig till domare och bli inkastad det getingbo som det ofta är förefaller föga attraktivt. Bristen i sig skapar ofta en situation där nya domare inte får det stöd de skulle behöva av mer erfarna domare under första tiden. Detta konstaterande tar dock inte bort det faktum att det idag i princip, som det ser ut, inte finns någon som helst möjlighet för lagen i serien att för fram sina synpunkter. Domarkåren verkar i många fall sitta och hålla varandra om ryggen, i ur och skur, utan uppenbar vilja att höja kvaliten på de domare de faktiskt har, utan tar all kritik som "gnäll från det förlorande laget" (vilket det mycket väl kan vara) utan att värdera informationen.

Om inte domarförbunden tar upp detta problem, framför allt i de lägre serierna och inom ungdomsidrotten, och faktiskt börjar föra en dialog med de som nyttjar deras tjänster kommer missnöjet bli större, mer press sättas på de domare finns finns och "till syvende och sist" resultera i mer missnöje bland utövarna och färre domare. Denna dialog ska givetvis vara sansad och konstruktiv, men den måste till för att få en trevligare arbetsmiljö för domarna i och med att stämningen bland utövarna blir bättre.

Ej ideell verksamhet mindre värd för barn och ungdomar?

Var inblandad i en diskussion härom dagen rörande Ideell förening kontra Företag där kärnfrågan var just huruvida vinstintresset påverkar eller inte påverkar syftet och nyttan.

I diskussionen fanns där tre parter:
1) Gym #1 (blandad verksamhet) som drivs som företag
2) Gym #2 (styrketräning) som drivs som förening samt gym #3 ("fitness"-pass) som drivs som förening
3) Övriga föreningar

Diskussionen som sådan satte fart då påståendet att det gym #1 är ett företag med vinstintresse medans gym #2, gym #3 samt övriga "inte har det", och det är just här som problematiken kommer enligt mig...

Som förening har man möjlighet till olika typer av ekonomiska stöd med hjälp av skattefinansierade åtgärder. LOK-stöd, aktivitetsstöd, reducerad (ibland hela vägen ner till 0) hyra, utbildningar via RFs lokala/regionala/nationella verksamheter m.m. Föreningarna använder de ekonomiska stöden tillsammans med medlemsavgifter till licenser, utbildningar, arvoden, utrustning m.m.

Som företag har man möjlighet till att ta ut en medlemsavgift/kostnad, samt rent inkomst och skattemässigt plocka ut en vinst.

So far so good?

Det är helt rätt att en förening inte ska gå med mer än en rimlig vinst samt att denna ska återgå till verksamheten, men att hävda att föreningar är rakt igenom "Ideella" är direkt felaktigt. Golfföreningar har "Pro's" som inte jobbar gratis, avlönade ledare (olika former av ersättning), instruktörer kan få utbildning betalda och arvoden för genomförda pass (m a o lön), funktionärer får ersättningar, domare får ersättningar o s v. Att då hävda, som enda argument, att i detta fallet ett gym inte ska vara med i en diskussion hur man lokalt ska få fler barn och ungdomar att motionera, röra sig, aktivera sig, då "dom har ett vinstintresse" är i mina öron inte speciellt objektivt och på gränsen till hyckleri. Vi pratar inte om SATS eller Nordic Wellness... vi pratar om ett lokalt gym där inititativtagaren av okänd anledning valde att driva satsningen som ett AB istället för som en förening.

Jag säger inte att det stöd som föreningarna runt om i landet är fel eller bör förändras. Jag säger inte heller att ekononiskt stöd ska utgå till företag. Men ska man ta ett helhetsgrepp kring just frågeställningen om barn och ungdomar så ska väl de parter som är inblandade delta, inte minst då den enda part som inte får vara delaktig är nystartad (högst troligt utan någon vinst att prata om ett par år framåt), har ett flertal samarbete med föreningar (och dessutom investerar i utrustning för just detta) och uppe på allt gör detta utan de, i vissa fall, 6-siffriga stöd årligen som föreningarna får av i detta fall företrädesvis kommunen.

I annat fall ska man förtydliga målet med initiativet.