Idrott kostar hur ideell en förening än må vara

Idrott kostar, så enkelt är det. En skapligt liten förening kommer snabbt upp i en årlig omsättning över 1 miljon kronor per år. Bollar är inte billiga, västar är inte gratis, koner håller inte i all evighet, domare och funktionärer kan utan problem svälja femsiffriga belopp och hyror av anläggningar tar i många fall en betydande del av den totala omsättningen i anspråk. Trycket på föreningar att höja medlemsavgifter ställs mot möjligheten för barn och ungdomar att faktiskt kunna vara med baserat på familjens ekonomiska ställning, inte minst om man tar i beaktning de övriga inköp som måste göras i form av utrustning, bränsle till fordon för att ta sig till träning, tävling och matcher m.m.

Svensk Idrottsrörelse har framför allt ett direkt beroende till två saker:
- Ideella krafter som lägger ner blod, svett och tårar för våra barn och ungdomar och vars belöning är glädjen och positiv energi tillbaka
- Ekonomiskt stöd i form av medlemsavgifter, sponsorer och de bidrag som ges

Samtidigt kommer fler och fler rapporter om att hälsan hos våra ungdomar blir gradvis sämre, att det är på väg och förr eller senare kommer att bli ett samhällsproblem, att det i viss mån redan är det och i skenet av detta försämras nu möjligheterna ytterligare.


Det här handlar inte om att fritidssysselsättning ska glida på en räkmacka med skattepengar.

Det handlar inte om ett område som är nischat.

Det handlar om de tusentals och åter tusentals ungdomar, och vuxna, som i slutändan genom sin investering av tid i idrott betalar tillbaka till samhället i form av känsla av gemenskap, i värderingar som fastställs och kanske framför allt, tid som frisk.

Hur informationen nedan konkret kommer påverka föreningarna runt om i landet återstår att se, men med ett svårare klimat rörande sponsorer och sänkt medlemsantal så lär om inte annat utbudet och antalet föreningar att minska.

Men men, framtiden är ju ett senare problem och dåtiden med de löften som gav röster är snart glömt.

"– Svensk idrott har tappat nästan 200 miljoner kronor i statligt stöd jämfört med 2008"

http://www.rf.se/Allanyheter/2014/Storbesvikelsenar272miljonerkronorblevnoll/

"Både Socialdemokraterna och Miljöpartiet ville under valrörelsen öka det statliga anslaget till idrotten. Men så blev det inte."
http://m.gp.se/sport/1.2525832-riksidrottsforbundet-rasar-mot-regeringen

Hur behandlas våra pengar redan nu?

Hur pengar ska förflyttas är en fråga som bollas fram och tillbaka i valrörelsen.

"Mer pengar till vården"
"Mindre skatt för pensionärer"
"Mer skatt för höginkomsttagare"

och hela diskussionen bottnar i mer eller mindre skatt, omfördelning av stadskassan osv osv.

Låt mig ge lite exempel på hur skattepengar, som redan nu finns i systemet, spenderas och hur den kommunala och statliga verksamheten bedrivs på ett mer lokalt plan.

Samordning - väg
Gata i stad i Skåne grävs upp för att lägga om vatten och avlopp. Efter ett antal veckors arbete är slutligen allting klart, gatan är om-asfalterad och sista folket som jobbat med projektet ska precis lämna efter att ha lastat klart alla maskiner. En bil stannar till på gatan och ut kommer en man som börjar göra markeringar med färg varpå en av killarna lite skämtsamt säger:
- "Men du, du ska väl inte kladda ner den nya asfalten".
- "Jo, men det är lugnt, nästa vecka ska vi gräva upp gatan för att lägga nya tele-, data- och fiberkablar"

Istället för att två avdelningar inom samma kommun samordnar jobben så att detta arbetet görs samtidigt som gatan är uppgrävd, innan 1,5 miljon SEK läggs på att asfaltera gatan... Vad kostnaden blir för att gräva upp gatan igen och sedan asfaltera den... ingen aning men skattepengar betalar det.

Samordning - Lärare
Tre skolor, kommunala, inom samma kommun behöver totalt 1 heltidsanställd NO-lärare. Rimligheten säger att denna tjänst bör utformas och utfästas av kommunen.

Nej, varje skola ska själv söka efter de procentsatser som just den skolan behöver (60%, 20% och 20%) och sedan får en villig lärare som är intresserad av 3 tjänster försöka pussla ihop detta...

Mat på förskolor
En förskola i en liten kommun anställer en kvinna med resultatet att inte enbart blir kostnaden inom budget, men även att all mat, inklusive frukostbrödet, tillagas på plats. Barnen äter mer, äter bättre och är mår således bättre. Förslag läggs att i ett första steg införa samme, eller liknande koncept, på alla förskolorna och att kvinnan, som dessutom har gedigen utbildning inom kost och näring, kan hjälpa till.

Resultat: förskola #1 går tillbaka till att servera sämre mat då kommunen anser att det ska vara lika på alla förskolorna. Anledningen till att det inte gick att inför konceptet över allt var en massiv kritik från de andra förskolorna innan de ens fått information om hur en eventuell över gång skulle gå till.


Så, frågan som borde ställas, utan att revirtänk och prestige sätter käppar i hjulen, är HUR bedrivs verksamheten, VAR går de pengar som finns och VAD behöver eventuellt justeras. Istället talas det om att pengar tar slut i kommunerna, landstingen och statlig verksamhet (utan förklaring på HUR), att områden behöver så och så mycket eller ska få så och så mycket mer (utan förklaring på VAR inom området) och att enda förklaringen till det är ex vis personalbrist eller kvalité på jobbet (utan förklaring på VAD som är det egentliga behovet).

På valdagen hoppas jag dock att alla röstar utifrån det man läst, satt sig in i och det man kritiskt granskat och inte bara utifrån lösrykta löften som dessutom aldrig behöver hållas eller som spelar på spontana reaktioner man fått genom att följa media. Problemen ovan lär inte lösas nästa mandatperiod eller de följande utan när vi når en punkt där våra politiker tar sitt ansvar och leder kommun, landsting och stat för vad det är, väldigt stora företag (om än inte vinstdrivande) och att invånarna inser att individens ansvar är inte bara en dag, 30 minuter, vart fjärde år.

Uppladdningen har börjat

Mellan handbollssäsongens slut i våras och nu har den rena träningen varit minst sagt sporadisk. Den oorganiserade har flutit på sam vanligt, dvs bygga och fixa, gå med voffsing osv men den rena träningen, den har inte varit så omfattande.

Igår, av tillfällighet en måndag ;), har dock uppladdningen inför de två planerade sakerna i höst startat:
- Helsingborg Maraton, stafett, 13:e september
- Toughest Göteborg, 18:e oktober

Uppladdningen inleddes med en dryg 10km lång runda på Fulltofta Naturcentrum. Brukar vanligtvis hålla mig till den röda slingan men denna gången avslutade jag med den efter att ha svängt in på slingor på måfå (lite som när jag springer med Robban minus det faktum att jag inte har någon koll på var jag är efter ett tag). Pulsen kändes skaplig och bortsett från 30 sekunders skorensning, 10 sekunders koll på GPS åt vilket håll jag borde springa samt 20 sekunders "gick något sönder" efter en inte allt för graciös vurpa så fick jag till teknik, flås och rytm. Det var t o m så att när jag var klar så kändes det oförskämt oplågat.

Länk till mer info: http://www.funbeat.se/training/show.aspx?TrainingID=37944714

Tänkte även att jag skulle visa lite bilder på rundan jag springer mest... Ingen miljö man springer och småsover i då ett fall kan resultera i småfula skador... Filmen är från en av de mer besvärliga partierna som faktiskt var jobbigare att gå än att springa :) Lite många bilder men dom visar i stort sett hela rundan och lite av dess omgivning. Såg även nu att många bilder blivit lite suddiga... där får man för att man är lat och inte tar med riktiga kameran...jaja

Åskoväder som passerade mindre än 1 km ifrån slingan