tisdag 25 september 2012

Vem ska man lyssna på, egentligen?


Det finns många olika trender, metoder och åsikter vad gäller dieter och träningssätt. Vissa av dom blir väldigt kortvariga, andra långvariga och vissa kommer och går som vinterkräksjukan. Det som däremot verkar vara ganska konstant är det faktum att varje gång det blir ”inne” med något speciellt så blir det automatiskt revirpinkande och media ser sin chans att sälja några lösnummer, får någon extra tittare som väljer SVT under 10 minuter och Twitter går varm som ett sätt för ”folket” att göra sin åsikt synlig. Informationstäthet och informationsflöde är idag väldigt intensivt och när väl debatten sätter igång på allvar, oavsett media så gäller ”skriker mest syns mest”
På ena sidan sitter ”bakåtsträvarna”, dvs dom som tycker att springa och cykla är den enda riktiga motionen som dessutom minsann har fungerat i många, många år och stark blir man av havregrynsgröt och potatis. Här sitter ofta ex vis livsmedelsverket tillsammans med meriterade läkare och tränare. Är det riktigt ”hett” så kanske till och med någon fråm Svenska IOK är med och menar att Sverige har haft många framgångar, inte minst före 1980 ;),  med detta upplägget så det finns ingen anledning att ändra på det. Det som väldigt ofta utmärker denna grupp är ävan att de är för det mesta ganska trygga i sin roll och hyfsat lugna och städade, nickar gärna lite som om ”jo, jag hör vad du säger men jag vet att du har fel”, givetvis med undantag.
På andra sidan sitter medicinsk expertis som minsann studerat det här i flera månader, ja, ibland till och med nästan år och vet därmed att detta minsann är det bästa som hänt sedan mjukost på tub kom till affärerna. Sedan lägger man till en eller fler som har skrivit några böcker om ämnet och som har både blogg och Twitterkonto för att befästa sin existensrätt samt i bästa fall en framgångsrik idrottare. Den sista delen av det nya gardet är någon kändis... eller ja.. före detta kändis i bästa fall... eller ja, någon som gärna hade velat bli en kändis på ”riktigt”, lyckades inte riktigt men NU, NU kommer ”15 minutes of fame”. Denna grupp är väldigt ofta den som ivrigt gestikulerande får fram sitt budskap genom att se till att den andre parten får veta hur långt efter dom är i ”utvecklingen”. All kritik mot det dem står för argumenteras bort och det lämnas ingen tveksamhet åt att oavsett vad den andre parten säger så har dom FEL vilket gärna påpekas med ett lätt hånflin.
Mitt emellan sitter den gruppen som gör sitt bästa för att belysa detta relativt objektivt och framför allt, mitt emellan sitter vi vanliga dödliga som inte hörs eller helt enkelt skiter i att höras då vi har bättre saker för oss.

Det finns framför allt två saker jag tycker är värda att ha i åtanke:
  1. Nya metoder, dieter osv är inte långtidsprövade. Tid, antal (volym) och metoder måste vara väldefinierade för att resultatet ska vara trovärdigt (statistiskt säkerställt). På 1990-talet genomförde Universitetssjukhuset i Malmö en studie på "FAT-blocker" som tidningarna framställde som om ”drick detta innan varje måltid och ät vad du du vill så blir du smal”. I själva verket var det så att ansvarig ledare av studien väldigt klart förklarade för reportern att denna studien var för begränsad i både tid och antal för att några slutsatser av den typen skulle kunna dras. Dessutom, drick det och ät en massa fett så ska du få se vad det kortsiktiga resultatet blir på toa ;)
  2. Granska informationen kritiskt. Internet används av ”vem som helst”, förlagen trycker böcker för att sälja dom, media tjänar på att vi köper fler tidningar eller tittar mer på just deras kanal. På samma sätt så kan man inte heller blint lyssna på ”trovärdiga” källor. En PT, läkare, sjukgymnast, kostrådgivare, kompis, släkting osv kan vara manisk förespråkare av just den ideologin.
 Exempel nummer 1 där jag tycker att en ”ny” metod inte är så dum är ”Barefoot running” eller ”framfotalöpning”. Här låg det väldigt mycket intressen, framför allt från skotillverkarna, att belysa att deras skor faktiskt var nödvändiga och för ett par år sedan var det gott om skräckrapporter om hur bristen på skor med (häl)dämpning som utvecklats under de senaste 50 åren skulle förstöra alla som provade på det, medans förespråkarna pratade om ”anatomi” och ”naturligt”. Nu, två/tre år senare har Nike, Saucony, Vibram, Reebook, Fila m fl alla skor som är inriktade på att låta foten, vristen, underben och knä jobba med stabiliteten då sulan i sig är instabil och även för vissa märken/modeller i princip plocka bort dämpningen, detta samtidigt som dom har dom dämpade skorna kvar i utbudet. Min, och andras erfarenhet, av denna typ av löpning är att man får rejäla smärtor... som träningsvärk. Vaderna och fötterna får jobba på ett sätt som dom väldigt ofta inte är vana vid men om man gör övergången kontrollerat, under tillräckligt lång tid med lagom ökning av distans, så är träningsvärken överkomlig och men håller skador pga ovan belastning borta. För min egen del har jag inte längre ”stumma” lår och ömma knän efter löprundan samtidigt som tiderna förbättrats och medelpulsen gått ner.

Träning i all form tycker jag är ganska lätt att utvädera, framför allt när man lyssnar på kroppen. Träningsvärk är en sak, smärta en andra och motivation en tredje. Gör det direkt ont, kanske pga av gammal skada eller annat fysiskt problem, så fundera på om den träningsformen är för dig. Är det skittråkigt så lär du inte hålla på särskilt länge med det.

Exempel nummer 2 där jag däremot tycker man ska vara väldigt kritisk, framför allt vad gäller alla böcker och inlägg som kommer, är vad gäller kost. Detta området är ofta mycket svårare är träning att bedömma för individen då man sällan använder objektiva direkta mätmetoder (ex vis blodprov, sträcka, tid) utan indirekta (mäta, väga) i kombination med den för träning gemensamma subjektiva (hur mår jag/hur känns det). Utan att peka ut något speciellt koncept, så har det framkommit ett stort antal exempel på hur enbart delar av studier använts för att belysa dom positiva egenskaperna och i vissa fall till och med helt plocka bort dom negativa resultaten. Om det är ett koncept som dessutom är riktigt hett så är det ekonomiska incitamentet väldigt, väldigt stort för producenter av material, ex vis böcker.

Likt ett fältslag under Amerikanska inbördeskriget ställer sig trupperna på vars en sida av ängen och skjuter argumenten mot varandra i hopp om att något ska träffa så bra att dom får en motståndare mindre. Problemet är att om krutet har blivit fuktigt pga dåligt underlag så blir det inte mycket till knall i slutändan och dilemmat för oss som målgrupp är att mätmetoderna som sagt inte är självklara samtidigt som källgranskning är både tidsödande och (ibland) komplicerat.Lägger man sedan till det faktum att bara för att det är nytt så behöver det inte vara dåligt, eller sämre än "så som det var och alltid har varit" så blir det ju inte lättare att dra någon form av slutsats.

Så vem kan vi lita på; vi som går till skohandlaren, läser på internet, ser på TV, passerar löpsedlarna (på måndagen är fettsnål mat är lösningen till lycka, på tisdagen säger samma tidning att fett är hälsosamt samtidigt som du ska gå stavgång medans på onsdagen ska du sova dig smal).

Ja, tyvärr... vi behöver tänka själv, prova själv och ta hjälp av dom vi behöver för att komma fram till vad som fungerar för just oss. Bara för att skor för framfotalöpning fungerar för mig så fungerar det kanske inte för dig då du behöver en formgjuten sula för att ge foten det stöd som behövs. Bara för att CrossFit fungerar jättebra för Nisse så behöver det inte fungera för Kalle. Bara för att LCHF är ”helgonförklarat” av Katrin Z innebär inte det att det rent praktiskt eller fysiologiskt är så bra för dig. Bara för att ”biffen” som brukar vara på gymmet samtidigt som dig trycker i sig proteinpulver och Kreatin så innebär inte det automatiskt att du ska göra det. Bara för att någon "tränar järnet" hemma innebär inte att alla har disciplin och kunskap att göra det utan kanske behöver ta sig till gymmet för att det ska bli bra.

Ta in information, prata med förespråkare (samtidigt som ni lyssnar kritiskt), ha i åtanke det ni vet om era ev begränsningar (och ta hjälp av sjukvård eller dyligt när det behövs) , prova (och prova under tillräckligt lång tid) och utvärdera om metoden, träningen, kosten eller vad det än gäller är något som fungerar för just dig, oavsett om det gäller tid, vikt, mått, välmående eller vad som nu är anledningen/arna till att just detta konceptet gavs en chans.

Så, vem ska man lyssna på, egentligen?

"Alla", "Ingen" och framför allt "Dig själv"

5 kommentarer:

Lina sa...

Jättebra inlägg måste jag säga. :)

Peter Hansen sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Staffan sa...

Håler med, bra, balanserat inlägg! Kul att du följer mig på Twitter, kika gärna in på min löparblogg också!
Mvh
Staffan

Peter Hansen sa...

Tack!

Håller ett öga på din blogg, trevligt inlägg med bilderna på din runda :)

Vad använder du för program för kartan? Gillade Google Maps med kilometermarkeringarna.

Peter Hansen sa...

Tack :)

Att många tycker offentligt kommer vi inte ifrån (oavsett vad vi anser om deras åsikter), däremot är den blinda tilltron till det som sägs skrämmande.