tisdag 24 mars 2015

Lägstanivån i domarkåren måste höjas

Jag har aldrig varit riktigt bra på någon sport, snarare inte gjort bort mig fullständigt på en del olika. Fotboll har haft den största platsen i mitt liv, varvat med Judo, Goshin-Jutsu, Systema SV, badminton, vanlig hederlig gymträning och numera även OCR (typ Toughest). Var ungdomsledare i fotboll och under ganska många år handboll och även ungdomsdomare inom de två.

Oavsett vilken sporten eller aktiviten är så är en förutsättning att de funktioner som finns runt om aktiviteten som sådan håller en nivå som inte är så låg att den förstör. Helsingborg Marathon var ett klockrent exempel på en väl fungerande organisation där det fanns funktionärer längs hela sträckan som klart och tydligt visade var man skulle springa medans ett OCR i Göteborg förra året var precis tvärt om med direkt farliga hinder, dåliga markeringar (vilket fick till följd att folk sprang fel) och för få funktionärer.

När det gäller lagsport så är det allt som oftast domarna som får fokus som den part som inte deltar i spelet och väldigt ofta får orättvis kritik för sin insats. Efter att ha dömt en hel del matcher inom ungdomshandboll, upp till Flickor A och Herrar Juniorer, är jag en av de första att skriva under på att det inte är lätt, att man tar beslut som man i efterhand inser var felaktiga och som man förhoppningsvis undviker att göra om. Man inser även snart att föräldrar, ledare och utövare i "stridens hetta" medvetet eller omedvetet utövar påtryckning för att domsluten ska gynna egna laget och (inte minst svårt som yngre domare) en av de första sakerna man bör lära sig är att filtrera bort detta och se till att man utför sitt uppdrag på bästa sätt genom att se till att regelboken följs och att man inte blir den 3:e parten på plan och genom hur man agerar påverkar händelserna och utgången.

Igår spelade vi match där utgången mycket väl kunde blivit den samma (vi förlorade) och det är i mina ögon ok så länge det egna laget spelat enligt förmåga. Det som inte är ok är känslan, och konstaterandet, att domarna så uppenbart inte bara ignorerade grundläggande regler utan även gjorde det på ett sätt som klart gynnade ena laget (samtal med spelare från motståndarlaget efter match bekräftade klart och tydligt att det var en delad syn). Detta är för övrigt 3:e matchen i rad i serien där olika domarpar hållit en tveksam nivå.

Så, vart vill jag komma?

Ja, det är domarbrist. Att utbilda sig till domare och bli inkastad det getingbo som det ofta är förefaller föga attraktivt. Bristen i sig skapar ofta en situation där nya domare inte får det stöd de skulle behöva av mer erfarna domare under första tiden. Detta konstaterande tar dock inte bort det faktum att det idag i princip, som det ser ut, inte finns någon som helst möjlighet för lagen i serien att för fram sina synpunkter. Domarkåren verkar i många fall sitta och hålla varandra om ryggen, i ur och skur, utan uppenbar vilja att höja kvaliten på de domare de faktiskt har, utan tar all kritik som "gnäll från det förlorande laget" (vilket det mycket väl kan vara) utan att värdera informationen.

Om inte domarförbunden tar upp detta problem, framför allt i de lägre serierna och inom ungdomsidrotten, och faktiskt börjar föra en dialog med de som nyttjar deras tjänster kommer missnöjet bli större, mer press sättas på de domare finns finns och "till syvende och sist" resultera i mer missnöje bland utövarna och färre domare. Denna dialog ska givetvis vara sansad och konstruktiv, men den måste till för att få en trevligare arbetsmiljö för domarna i och med att stämningen bland utövarna blir bättre.

Inga kommentarer: