måndag 4 februari 2013

Att göra rätt

Det finns flera sätt att göra en övning men för att klargöra vad jag pratar om... när jag säger "rätt" menar jag inte att isolera en specifik muskel "á la kroppsbyggning" utan att genomföra övningen på ett sätt som minimerar skaderisken.

Kvantitet istället för kvalité
En del av kritiken mot CrossFit är det faktum att om inte deltagaren har fokus på alternativt instruktören har uppmärksamheten på att teknikerna utförs rätt, så kommer det för mycket fokus på antalet repetitioner och inte korrekt utförd rörelse, framför allt på "amatör"-nivå. Ja, det stämmer att om man ställer upp i en tävling så är det bara korrekt utförde repetitioner som räknas men majoriteten av utövarna är trots allt utövare som inte kommer utanför "boxen" och då är beroende av att instruktören är kunnig, engagerad och framför allt uppmärksam. Som motargument kommer vanligtvis att "vi poängterar för deltagarna att det inte är antalet reps som är viktigt", men om man är en människa som har horn som kryper fram i pannan när klockan tickar så vet man med sig att det blir sekundärt. Att just CrossFit blivit lite utav syndabocken kring detta är troligtvis för att det är nytt och populärt och därmed för mycket fokus både från förespråkare och från dem som inte gillar konceptet.

För att dra ner det på en med "vardaglig" nivå kan vi titta på dom flesta lagsporter inom alla åldrar. Problemet kan tendera att bli lite större i lägre åldrar men går man ner i divisionerna bland vuxna så är inte problemet mindre, ibland snarare värre då vilja och kropp inte riktigt matchar ;).

Gruppövningar
Lagövningar ex vis i form av stafetter går givetvis ut på att slå dom andra lagen. Det i sig är absolut inte negativt då man tenderar till att kämpa hårdare dels för att göra sitt yttersta för laget och dels för att man har andra som gör samma övning sidan om sig och inte vill vika ner sig. Om man bortser från dåliga underlag (ex vis förvånansvärt många golv i idrottshallar har "gjort sitt") så ökar riskerna mångfaldigt när man kombinerar detta med parövningar. "Skottkärran" där viljan hos den som håller benen är större än den som försöker gå på händerna eller att ha en kompis på ryggen och springa är ett ypperligt exempel på när belastningen lätt blir för stor på handleder, rygg, knän etc. Övningarna i sig är inte det onda utan det faktum att fokus blir för stort på att vinna.


Individuella övningar
Individuella övningar som genomförs fel kan väldigt snabbt gå från en nyttig övning till en skadebenägen övning. Ett bra exempel här är vanliga utfall där det är alltför vanligt att man ser utfall genomföras med knäet långt framför foten eller ännu värre , när deltagaren går ner längre än vad hon/han borde och därmed tappar kontrollen i sidled på främre benet.


Fokus på hur, inte hur mycket
En grupp är aldrig homogen... Den kan vara på en väldigt likvärdig nivå, men det är individer med individuella styrkor och svagheter. Att fokusera på antal på viss tid kommer innebära att ett antal i gruppen slarvar med tekniken enbart för att nå målet. Många övningar går trots allt att modifiera och anpassa och det är viktigt att guida individen, antingen genom färre repetitioner eller genom att anpassa rörelsen så att han/hon inte går förbi sin gräns. Ex vis "utfallssteg" kan göras genom att:

  • inte gå ner så djupt
  • gå ner fullt
  • gå ner fullt med rotation av överkropp
  • använda vikter
  • gå ner båda framåt och bakåt
  • hopp innan/efter man går/gått ner
  • m.m.
Att hitta sin nivå
Den andra aspekten av detta, för att träningen ska ge vad den borde, är att inte "fega". Att man i början inte kan göra ett fullt "utfallssteg" innebär ju inte att man efter veckor eller månader ska fortsätta bara gå ner delvis. Att hela tiden utmana sig själv i den takt man utvecklas är ett sätt att komma vidare i sin träning och hur man gör detta är även det individuellt. Vissa utmanar sig själv med hjälp av egen statistik medan andra behöver ha någon som "pushar på" sidan om. Vissa har väldigt svårt att ta sig förbi sin "comfortzone" och andra befinner sig sällan i den :)

Att känna sig nöjd och hel
I slutändan är det som jag i tidigare inlägg uttryckt upp till var och en vilket mål man har med sin träning, ibland i kombination med lagets mål, men i individens intresse likväl som i ledares intresse måste ett av de huvudsakliga målen vara att hålla sig hel. Att se till att träningen kan genomföras på ett sätt som minimerar/minskar skaderisk bör vara fokus, inte antalet repetitioner.

Inga kommentarer: