"Non sibi sed aliis" - För andra, inte för sig själv

Det finns lidande och situationer som är svårt att påverka men det finns också saker som sker rakt framför ögonen på oss, som inte kräver mer än att man visar vad man står för och att man inte accepterar det. Dom flesta vet om och håller med om detta, men få verkligen gör något.

Oavsett om det gäller mobbing, sjukdom, behov av en hjälpande hand eller någon annan situation som påkallar att en annan människa bryr sig, så upplevs det som att vi faktiskt blir sämre och sämre på det. Den välvilja som i alla fall jag upplevde fanns förr känns idag en sällsynt företeelse och det är så att man blir förvånad när det visar sig. Många av de nominerade till "Svenska hjältar" som anordnas i Aftonbladet gör det som borde förväntas av en medmänniska (försöker absolut inte förringa deras insats), men det faktum att det är som det är gör att det bli ett undantag vilket i sig är bedrövligt. Det har till och med gått till den milda grad att man upplever en väldig misstänksamhet från den man erbjuder sig att hjälpa.

Att barn kan bli lämnade på en perrong eller att människor vars mobiltelefon alltid sitter som superlimmad i handen inte kan ringa efter Polis eller Ambulans utan bara går förbi och iväg och lämnar en person till sitt öde oavsett om det är en person som är medvetslös eller blir misshandlad. Jag menar inte att alla ska huvudlöst hoppa in i en situation som man kanske t o m redan innan vet att man inte bemästrar, ex vis försöka avbryta en misshandel, men gör det som går att göras, i alla fall någon gång. Ett enkelt "hur är det?" kan göra en oerhörd skillnad för personen som får frågan och uppväger 1000 "skit i det du".

Jag är det första att hålla med om att jag är inget helgon och långt ifrån perfekt (vilket alla som känner mig vet), men jag är för det mesta medveten om var jag brister i detta och försöker hela tiden förbättra den sidan av mig själv. Jag är också väldigt imponerad över de som inte har det eller har haft det lätt som på något sätt ändå lyckas stå upp och fungera som människa till skillnad från alla dem som tar till destruktiva åtgärder i form av droger eller liv, inkluderas deras eget.

Samtidigt, till alla er som fullständigt verkar skita i att det ni gör skapar problem och lidande för andra... Verkligheten kommer alltid ifatt och alla får till slut det dom förtjänar, så enkelt är det, och förhoppningsvis förstör ni inte allt för mycket innan det sker

Jillian Jensen i Amerikanska X-Factory som under ett antal år i skolan blev mobbad.