Bortsett från Biathle i Helsingborg första helgen i februari så hade jag fram tills igår inte sprungit ute sedan 6:e november utan hållit mig till att träna inomhus. Det har blivit styrketräning, simning, cirkelträning, Box, handboll, Innebandy, Fotboll och ett par pass på löpbandet i form av intervallträning.
Så, det var med viss tvekan man gav sig ut igår när solen började sin nedgång i väster och fåglarna sporadiskt vågade sig på ett kvitter.
Inte nog med att man valde "helvetesrundan" som dom första 3,5 km går mest uppför, det visade sig dessutom att vinden låg helt "rätt" så att samtidigt som det lutade uppåt så hade jag även en fin motvind... suck.
När det väl vände på toppen och började gå nedför så kändes det dock ganska bra. Det flöt på och den totala min / km tiden på klockan blev långsamt mindre och mindre och när jag väl var hemma stod den på 04:45 min / km.
Då jag lite senare på kvällen förde över information från klockan till datorn passade jag på att titta på vad senaste tillfället på denna rundan stannade på och blev lätt förvånad då detta låg 10-20 sekunder snabbare / km än i höstas.
Tydligen så har balansen mellan styrka och kondition fungerat under vintern, trots att man inte har sprungit ute och frusit. Men, om man just nu tittar ut genom fönstret så är det tillbaka på "nä fy tusan" stadiet då snöflingorna åter singlar ner.
Detaljerad information inklusive puls finns på Funbeat
Blogg om träning, mediabruset kring träning, egen träning och annat som kan vara intressant... eller inte
måndag 27 februari 2012
fredag 24 februari 2012
Träning och ”träning”
Samtidigt som jag tycker lagsporter, speciellt fotboll, är
väldigt kul så är formatet ”pass i grupp”, typ cirkelträning, "Get in
shape" osv inte min favorit, framför allt inte då jag som person när jag
tränar inte tillhör den klämkäcka varianten utan mer den flåsande, stånkande,
fokuserade typen. En fördel är dock att man styrs rörande vilka övningar man
kör och behöver bara fokusera på övningen som ska göras och inte vilka övningar
vilket i sig får mig att gå på passen.
En väldigt intressant del av gruppträning, eller lagsport för den delen, är dock skillnaden
i intensitet mellan deltagarna. Nu menar jag inte det faktum att visa orkar mer
än andra, utan snarare hur mycket var och en pressar sig utifrån sina
förutsättningar. Jag lägger ingen vikt eller värdering huruvida du orkar göra 5
eller 50 armhävningar utan om du gör så mycket som DU orkar och om man kör
enligt inställningen att köra skiten ut sig själv eller ”fjutta” runt.
För min egen del så har man bra dagar och dåliga dagar.
Vissa dagar så står man där innan passet ska börja och vill inget annat än att
åka hem och lägga sig i soffan med en öl och andra dagar så känns det som att
det faktiskt kommer vara skönt. Det gemensamma är i slutändan att oavsett hur
det känns innan så vet jag att drygt halvvägs in i passet så kommer det
troligtvis kännas som om man inte har mer energi kvar, och ändån så kommer man
att köra vidare då det enda som kan stoppa en från att genomföra hela passet är
en skada (för det mesta räcker inte ens det). Samtidigt som man står och tycker
att svimma skulle vara en ren befrielse medans svetten trycker fram så tittar
man runt och ser människor med ungefär samma känslor OCH en och annan som
knappt lämnat sin vilopuls.
Kanske det är ren lathet som gör att man tar i så man håller
på att spy. Trots allt, om man ändån behöver duscha så kan man lika bra bli
rejält svettig.
fredag 17 februari 2012
Statistiknörd?
Ibland ifrågasätter man varför man lägger ner tid på att föra viss statistik. Det kan vara allt ifrån elförbrukningen på huset till hur mycket bensin man köper till träning till... Sedan en dag börjar man titta på det man har lagt in och får små "Aha!" som någon form av belöning och i vissa fall även "Men va f-n!!!"
I mitt fall använder jag Funbeat.se för att registrera min träning och min vikt och nedan har ni ett axplock av vad men kan få fram.
Sträcka - cykling
Sträcka - löpning
Min poäng är att om man hittar en dräglig nivå och en bra metod för att föra in information (statistik) så kan det vara rätt kul i längden...
I mitt fall använder jag Funbeat.se för att registrera min träning och min vikt och nedan har ni ett axplock av vad men kan få fram.
Sträcka - cykling
Fick ett ryck förra sommaren
Känns som om jag blivit mer bekväm av mig och inte springer på vintern :)
Träningstid
Nja... vet inte riktigt vad jag ska dra för slutsats
Snittvikt per vecka
Uppenbarligen fungerade kostomställningen förra året...
och uppenbarligen fick jag en liten vändning runt jul :/
Snittvikt per vecka kontra träningstid
Är ju ingen expert, men skulle nog vilja påstå att träningstiden i sig spelar mindre roll jämfört med kosten. Om man dessutom jämför med löpmängden ovan, så verkar det ha lite samband...
Snittvikt per vecka kontra tid med löpning
Ja, kanske
torsdag 16 februari 2012
Tandlös debatt kring LCHF
Tittade på Kvällsöppet och debatten rörande LCHF och som debatt tyckte jag den höll en väldig låg kvalité. Parterna satt och slängde studier på varandra och som åskådare gav det inte mycket mer än en känsla av bortkastad tid.
Måste ändå reflektera över den uppenbara brist på flexibilitet som båda parterna visade och man kunde ana lite fragda i mungipan på vissa deltagare emellanåt. Ena sidan menade att LCHF passar alla och den andra sidan att LCHF passar ingen. Jag tvivlar väldigt mycket på att det är så svart och vitt som det.
Varför blir diskussioner kring dieter oavsett om det är tallriksmodellen, LCHF, RAW food, ISO, GI eller vilken annan bokstavskombination som helst näst intill diskussion med sektliknande övertygelse där uttryck som att "90% av jordens befolkning vill gå ner i vikt" och "jag har aldrig hört någon som mått dåligt av LCHF" används som slagträ.
I mitt fall fungerade det att med utökad träningsdos och reducerat intag av kolhydrater och jag skiter fullständigt i om det kallas LCHF eller GI eller ISO eller... Jag tror inte på en universell metod utan på att var och en kan använda de olika metoderna till att få inspiration, en röd tråd, och se om det fungerar för just den individen eller inte. Att hävda att en metod fungerar på alla är som att hävda att alla personer har samma typ av ämnesomsättning och energibehov och, inte minst, att folk (återigen) inte kan tänka själv utan ska tvingas in i en homogen massa av anhängare. Ett öppet sinne måste i slutänden vara bättre än tunnelseende.
Vill ni slösa bort 20 minuter av ert liv så kan ni se avsnittet här: TV4play
Måste ändå reflektera över den uppenbara brist på flexibilitet som båda parterna visade och man kunde ana lite fragda i mungipan på vissa deltagare emellanåt. Ena sidan menade att LCHF passar alla och den andra sidan att LCHF passar ingen. Jag tvivlar väldigt mycket på att det är så svart och vitt som det.
Varför blir diskussioner kring dieter oavsett om det är tallriksmodellen, LCHF, RAW food, ISO, GI eller vilken annan bokstavskombination som helst näst intill diskussion med sektliknande övertygelse där uttryck som att "90% av jordens befolkning vill gå ner i vikt" och "jag har aldrig hört någon som mått dåligt av LCHF" används som slagträ.
I mitt fall fungerade det att med utökad träningsdos och reducerat intag av kolhydrater och jag skiter fullständigt i om det kallas LCHF eller GI eller ISO eller... Jag tror inte på en universell metod utan på att var och en kan använda de olika metoderna till att få inspiration, en röd tråd, och se om det fungerar för just den individen eller inte. Att hävda att en metod fungerar på alla är som att hävda att alla personer har samma typ av ämnesomsättning och energibehov och, inte minst, att folk (återigen) inte kan tänka själv utan ska tvingas in i en homogen massa av anhängare. Ett öppet sinne måste i slutänden vara bättre än tunnelseende.
Vill ni slösa bort 20 minuter av ert liv så kan ni se avsnittet här: TV4play
onsdag 15 februari 2012
Träning jämfört med träning
En av de mest fascinerade sakerna med träning tycker jag är skillnaden mellan träning och träning.
Hur menar jag då?
Om jag kollar på mig själv så har jag varvat styrketräning, cirkelträning, innebandy, fotboll, löpning och cykling och anser mig ha en skaplig grundkondition. Variationen på min träning är säkert en av anledningarna till att jag, än så länge, hållit mig fri från skador.
Igår var jag på ett pass med Box och insåg att den typen av mjölksyra var det länge sedan man upplevde. Man gick in i en fas där "ingenting" hjälpte för att motverka den brännande känslan i lungor och muskler som innebär att man bara vill sluta.
På liknande sätt upplevs detta även vid simning, där givetvis min oförmåga att få en rytm i andningen påverkar, då man efter 25-50 meter är helt slut och nästan tycker sig se livet passera i revy, men inser att det bara är glasögonen som läckt in vatten.
Detta får en att inse att om man ska bli riktigt bra på någonting så måste man givetvis fokusera på det. För min del så tror jag på att mångfalden i min träning är det bästa.
Jag har inga ambitioner på att bli en "löpare" eller "cyklist" eller "simmare" eller "strandraggare"... Jag är ute efter att må bra, röra på mig och, för det mesta, njuta av min träning (om inte annat efteråt). Tävlingar som Biathle eller Triathlon eller för den saken skull en löptävling är ett trevligt sätt att mäta sin framgång utan att ha några ambitioner att på allvar mäta sig med andra.
Hur menar jag då?
Om jag kollar på mig själv så har jag varvat styrketräning, cirkelträning, innebandy, fotboll, löpning och cykling och anser mig ha en skaplig grundkondition. Variationen på min träning är säkert en av anledningarna till att jag, än så länge, hållit mig fri från skador.
Igår var jag på ett pass med Box och insåg att den typen av mjölksyra var det länge sedan man upplevde. Man gick in i en fas där "ingenting" hjälpte för att motverka den brännande känslan i lungor och muskler som innebär att man bara vill sluta.
På liknande sätt upplevs detta även vid simning, där givetvis min oförmåga att få en rytm i andningen påverkar, då man efter 25-50 meter är helt slut och nästan tycker sig se livet passera i revy, men inser att det bara är glasögonen som läckt in vatten.
Detta får en att inse att om man ska bli riktigt bra på någonting så måste man givetvis fokusera på det. För min del så tror jag på att mångfalden i min träning är det bästa.
Jag har inga ambitioner på att bli en "löpare" eller "cyklist" eller "simmare" eller "strandraggare"... Jag är ute efter att må bra, röra på mig och, för det mesta, njuta av min träning (om inte annat efteråt). Tävlingar som Biathle eller Triathlon eller för den saken skull en löptävling är ett trevligt sätt att mäta sin framgång utan att ha några ambitioner att på allvar mäta sig med andra.
tisdag 14 februari 2012
måndag 13 februari 2012
Medias makt... och när något likt en boomerang vänder
Har under en tid följt Karins blogg (http://www.klingestedt.se/) och tycker det är småkul att gå in och läsa där.
Tydligen har nu en av Aftonbladets "högkvalitativa" bloggare, Amanda Schulman, ett krig mot kroppsideal och då framför allt hets mot övervikt (trots att det knappast är ett problem för henne) lagt upp detta på sin blogg: http://bloggar.aftonbladet.se/amandaschulman/2012/02/12/snyggare-innan-viktraset/
"Jag läser om Karin som gick ner 15 kilo och hur hon gjorde det. Och som en fortsättning på mitt förra inlägg om vikt så tänkte jag höra vad ni tycker. Jag tycker att den här tjejens kropp var dubbelt så fin innan hon gick ner alla dessa kilon. Eller är det så där smal man ska vara? Är det därför alla går på dessa dieter? Jag bara undrar om man är ”lyckad” när man har gått ner 15 kilo?"
Vilket lysande exempel! Istället för att ta något av dom 10 000 exempel som finns på tjejer eller killar som faktiskt fått en allvarlig ätstörning och tappat en massa vikt så väljer hon en tjej som numera tävlar i fitness, med bilder från en "deff"-period osv som exempel på att tjejer som går ner i vikt var snyggare innan (?).
Säger bara, "Schulman"...
PS: en direktlänk till Aftonbladets betaltjänst "Plus" skapar en fundering om dold marknadsföring så den tog jag väck ur den citerade texten.
Tydligen har nu en av Aftonbladets "högkvalitativa" bloggare, Amanda Schulman, ett krig mot kroppsideal och då framför allt hets mot övervikt (trots att det knappast är ett problem för henne) lagt upp detta på sin blogg: http://bloggar.aftonbladet.se/amandaschulman/2012/02/12/snyggare-innan-viktraset/
"Jag läser om Karin som gick ner 15 kilo och hur hon gjorde det. Och som en fortsättning på mitt förra inlägg om vikt så tänkte jag höra vad ni tycker. Jag tycker att den här tjejens kropp var dubbelt så fin innan hon gick ner alla dessa kilon. Eller är det så där smal man ska vara? Är det därför alla går på dessa dieter? Jag bara undrar om man är ”lyckad” när man har gått ner 15 kilo?"
Vilket lysande exempel! Istället för att ta något av dom 10 000 exempel som finns på tjejer eller killar som faktiskt fått en allvarlig ätstörning och tappat en massa vikt så väljer hon en tjej som numera tävlar i fitness, med bilder från en "deff"-period osv som exempel på att tjejer som går ner i vikt var snyggare innan (?).
Säger bara, "Schulman"...
PS: en direktlänk till Aftonbladets betaltjänst "Plus" skapar en fundering om dold marknadsföring så den tog jag väck ur den citerade texten.
Simskola - del 4
Då har man varit på simskola, del 4, i Helsingborg. C:a 5 minuter i passet fick man sin första "aha"-upplevelse, dock inte med andningen (där är man fortfarande som en myrslok med förkylning och grav astma), utan rörande bensparken.
Helt plötsligt hände det faktiskt något när man fladdrade runt med fötterna.
Det kändes som om vattnet började "virvla" runt och man märkte en markant skillnad, så länge man nu orkade, i både fart och vattenläge. Ska bli mycket intressant att fortsätta med det på pass 2 i Landskrona imorgon.
Tror en stor del av det hela är att jag underskattat... vad ska man beskriva det som... "bestämdheten" i rörelserna.
Kanske finns hopp trots allt.
Helt plötsligt hände det faktiskt något när man fladdrade runt med fötterna.
Det kändes som om vattnet började "virvla" runt och man märkte en markant skillnad, så länge man nu orkade, i både fart och vattenläge. Ska bli mycket intressant att fortsätta med det på pass 2 i Landskrona imorgon.
Tror en stor del av det hela är att jag underskattat... vad ska man beskriva det som... "bestämdheten" i rörelserna.
Kanske finns hopp trots allt.
fredag 10 februari 2012
Fredagslunch med begränsad fantasi
Blev inte helt onyttigt dock.... Kanske inte lysande, men kunde varit värre
Published with Blogger-droid v2.0.4
onsdag 8 februari 2012
Skadad av en... bår
Hur många gånger har man i en gymnastikhall använt en av dom tjocka mattorna som står mot väggarna som stopp? Jag gör det vanligtvis ett par gånger varje gång vi på onsdagarna spelar innebandy/fotboll.
Så även denna gång.
Skillnaden denna gången var att ovanför en av mattorna hänger en bår vars stödben som är en rörbit tydligen sticker ut nästan lika långt som mattan är tjock. Där kommer man i bra fart, tänker att man kör en snabb vändning via mattan, tar den med högersidan och vilket får rörbiten att träffa precis bakom örat med en hel del kraft.
Skönt? Nej, inte direkt
Förbannad? Ja, ganska då placeringen av denna bår är bland det mest korkade jag sett.
Ironiskt? Ja, lite... Knockad av en bår
Får väl se hur det känns imorgon.
Så även denna gång.
Skillnaden denna gången var att ovanför en av mattorna hänger en bår vars stödben som är en rörbit tydligen sticker ut nästan lika långt som mattan är tjock. Där kommer man i bra fart, tänker att man kör en snabb vändning via mattan, tar den med högersidan och vilket får rörbiten att träffa precis bakom örat med en hel del kraft.
Skönt? Nej, inte direkt
Förbannad? Ja, ganska då placeringen av denna bår är bland det mest korkade jag sett.
Ironiskt? Ja, lite... Knockad av en bår
Får väl se hur det känns imorgon.
Published with Blogger-droid v2.0.4
tisdag 7 februari 2012
Träna som Jason Statham?
Ja, vad ska man säga... Värt ett försök kanske :D
http://www.jasonstathamworkoutz.com/jason-statham-workout-routine/
http://www.jasonstathamworkoutz.com/jason-statham-workout-routine/
måndag 6 februari 2012
söndag 5 februari 2012
Simskola - del 3
Pass tre hade mycket fokus på benspark vilket gav krampkänningar i vader och lår och en fullfjädrad kram under högerfoten tre gånger :)
Även mer fokus på armens rörelse både under och över vattnet. Bra övningar som koncentrerade sig på rörelserna som sådant utan att blanda in andningen denna gången. En sådan liten detalj som att man slutade rörelsen under vattnet för tidigt utan att fullfölja den gör väldigt stor skillnad.
Imorgon drar det igång i Landskrona också... Ska bli intressant att se ev skillnader i hur dom lär ut och vad som fokus ligger på.
Även mer fokus på armens rörelse både under och över vattnet. Bra övningar som koncentrerade sig på rörelserna som sådant utan att blanda in andningen denna gången. En sådan liten detalj som att man slutade rörelsen under vattnet för tidigt utan att fullfölja den gör väldigt stor skillnad.
Imorgon drar det igång i Landskrona också... Ska bli intressant att se ev skillnader i hur dom lär ut och vad som fokus ligger på.
lördag 4 februari 2012
Biathle Helsingborg
Då har man genomfört sin första Biathle...
Efter att ha sprungit 3 km i minus 9 grader kändes halsen go o fin... Gick inte snabbt jämfört med folket från IS Göta, men under 12 minuter var godkänt för mig.
Simningen däremot ska vi inte prata så mycket om... Pallstart som fick till effekt att glasögonen åkte ner på kinderna... Fixa till det och tog sedan ett par djupa, fina kallsupar som fick mig att ge upp allt som kan liknas vid crawl och köra resterande 175 meter som bröstsim.
Gav allt jag hade, räckte inte långt... Men nu har jag gjort det och allt som allt var det rätt kul :-) då stämningen var kanon inne på Filborna.
Återigen ett bra evenemang av IS Göta
11:37 på 3000m löpning
4:20 på 200 m simning
Published with Blogger-droid v2.0.4
onsdag 1 februari 2012
Motivationssvacka
Att motivera sig är inte speciellt lätt, inte minst när man känner att det inte går så fort som man skulle önska.
Jag inser att crawl inte är något man kommer igång med i en handvändning och jag har inga krav på en enorm förbättring på nolltid... men jag har svårt att se ens en antydan till steg i rätt riktning och minsta lilla "nu hände något" hade varit välkommet... Ja, det är väl bara att fortsätta kämpa och hoppas på att den känslan inte är för långt borta.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)