Ungdomarnas roll vad gäller skolan?

Disussionerna kring svenska skolan och dess fallande resultat går höga. Politiker käftar, lärare rasar, lösningar flyger fram och tillbaka... Det som förvånar mig lite dock är att listan på alla "lösningar" som kommer sällan återkopplar på ett tydligt sätt till hur det var när vi faktiskt låg bra till.

Efter många och långa diskussioner var vi (som föräldrar) med två dagar i skolan i 8:e klass. Det vi såg var skrämmande:

• I princip inga lektioner startade när de skulle pga eleverna inte hade sakerna med sig så "dom skulle bara"... 40 minuters lektioner blev i bästa fall 30.
• Trots en "lugn och trevlig" klass var bristen på den omsesidiga respekten inte där vilket resulterade i en väldigt stökig miljö
• 2 suddgummi på hela klassen slutade med att det flög genom klassrummet när någon behövde sudda
• även om lärarens budskap var solklart nådde det inte fram på ett bra sätt

m.m m.m

Som resultat av detta pratade jag med rektorn där jag belyste såväl de positiva som negativa aspekterna av det vi sett. Jag berömde i synnerhet en lärare som agerade på ett sätt som gjorde att det var lugnt i klassen och alla respekterade henne, dvs så som jag kommer ihåg mina lärare 20 år tidigare. Som svar på detta fick jag "ja, nu är ju hon inte riktigt så som lärare ska vara idag"... :/

Så, hur "ska" lärare vara idag? I min värld respekterar man lärarens roll, man respekterar sin och andras tid genom att vara på plats när det börjar och ha med sig det man behöver och framför allt, man respekterar att även om man tycker det aktuella ämnet är tråkigt så finns det klasskamrater som behöver arbetsro,

Väldigt många diskussioner kring problematiken snöar också in på tider, legitimerade lärare, skolmiljön, huruvida skolan får drivas som ett företag eller inte; men väldigt få diskussioner handlar om att eleverna själva har ett väldigt stort ansvar i sin egen skolgång och för sin egen framtid, därmed inte sagt att mer självbestämmande är lösningen, ibland snarare tvärtom. Vi pratar om barn och ungdomar vars "eget bästa" inte alltid är solklart formulerat inom dom. De beslut som en 12-13-åring tar är väldigt ofta baserat på nuet, inte på förberedelser inför framtiden, framför allt inte när det aktuella ämnet till synes inte har någon praktiskt nytta för den.

Ja, det är 20 år sedan (en hel evighet) jag gick 2:a året på gymnasiet, saker har ändrats i samhället, informationsflödet är oerhört mycket större, klimatet bland våra unga har blivit hårdare m.m. Men det kvittar hur mycket vi ändrar, hur mycket pengar vi förser skolorna med, för i slutändan, även om den indirekta effekten av andra lösningar kan bidra med det, så är det elevernas inställning och deras vilja som förändrar i slutändan. Det vi som vuxna, politiker, lärare och alla andra runt omkring ska göra är att stötta, undervisa, guida och möjliggöra.... allt utom att försöka tvinga fram individuellt engagemang eller att tro att en euforisk massa ska komma att välla fram med ett mål i livet, skolan.

"Människan är av natuen lat" /Konfucius

Tillagt: länk till Fridolins "event" på FB http://www.facebook.com/events/241407242690930/?source=1